Nationaldagen firade vi inne på rålis, alla älskade Nellie i sin fina klänning och ville ta kort hon blev värsta modellen?

Till och med stadsdelsnämnden tog kort på henne som de ev skulle använda på reklam för nästa år och kanske i bildspel så de va kul.

Blev Nellies första dopp för i år med i Mälaren sj badade jag bara upp till knäna då jag inte hade nån bikini men de va helt okej värme i vattnet ändå.

I Lördags 8/6 så va de alla barns dag i rimbo. Då fick Nellie rida för första gången, hoppa hopptorn för första gången och äta sockervadd för första gången. Blev massa första, såå söt.

Idag fick jag besked på att en förflyttning är godkänd och börjar jobba på ny plats på måndag, känns sååå skönt.

En sak mindre att gå och oroa sig för och ha ont i magen över. Istället för varannan helg blir de nu var 14 helg vilket är en skön förbättring samt röda dagar blir inte alls många man jobbar så de känns sjukt skönt. Även arbetstiderna är bättre med 7-15.20 och 5gånger på 28veckor så är de 11-18 och de e på heltid kommer under sommaren jobba 75% så då blir de lite kortare dagar ändå så de känns jätte bra.

En sak att bocka av i allt som ska göras. Idag går jag på de gråa mål men vi har på himlen haha.

Denna lilla tjej gör ju livet underbart?

Varför ska de va så svårt att få hjälp?
Varför ska de va så lång tid till läkare?

Fattar inte hur de tänker riktigt. Jobbet skickade mig till företagshälsovården för att få gå på samtal vilket jag tyckte va jätte bra, när jag väl kom dit och pratade så tyckte hon att de va jätte konstigt att min läkare inte sjukskriver mig och ville skicka mig till deras läkare men för att göra de måste jobbet skicka en remiss. När hon kontaktade min chef så får hon till svar att min chef inte tänker skicka nån remiss på de utan att jag får ta kontakt med en vårdcentral. Hur kan hon gå emot rekommendationer från en terapeut som hon själv skickat mig till? Facket kunde inte heller göra nått och en läkare på vårdcentralen får jag inte komma till förns om en månad. Ska de verkligen vara så här svårt att få hjälp.

Nu har dottern varit magsjuk i nästan en vecka och när hon börjar bli bättre börjar jag bli dålig men på sätt och vis är de ju skönt för då är jag ju hemma. Förstår verkligen inte varför man ska göra de så svårt för människor som inte mår bra, de e ju inte så att vi mår bättre då liksom.

Slut som människa!

Är så totalt utmattad, ont i hela kroppen och konstant trött. Har försökt prata med jobbet där man inte mycke hjälp får utan deras råd va att jag skulle säga upp mig, de funkar ju inte riktigt när man har räkningar, barn och hund trodde ju de skulle va lite mer hjälp än så men tydligen inte.

Utbildningen verkar de inte bli nått av heller då jag aldrig får nå svar om vart jag ska vända mig. hade så gärna velat ta den utbildningen för då hade jag kunnat sluta jobbet eller iaf ta tjänstledigt och sluppit allt detta i ett år och bara kunna göra nåt jag tycker är kul men de ser tyvärr mörkt ut.

Hade varit så kul att få arbeta med detta.

Hur kan man helt lita blint på en person och vända sin dotter ryggen? För mig e de helt ofattbart då jag själv har en dotter, skulle aldrig vända henne ryggen någonsin. Men hur kan man va så förblindad av en annan människa?

När ens egen dotter ringer och storheter för att hon blivit sparkad i magen så struntar man i de.När ens dotter får skyddat boende så struntar man i de oxå utan då är hon jätte dum som flyttar till skyddat boende med dottern.

Hur kan man va så förblindad och tro att de är dotterns fel att hon gör så bara för att jävlas?

Idag vaknade jag och känns de dottern på förskolan men när hon hade varit där ca en halvtimme ringer de och säger att hon har feber och är gnällig så jag måste komma dit och hämta henne, så jag hade bara en kund idag sen fick jag gå hem.

När jag kom för att hämta henne tyckte jag dock att hon verkade pigg för hon gick runt och lekte men då va jag ju redan där så tog med mig henne hem och mös lite. kände att de inte gjorde mig så jätte mycke att va hemma när jag fyller år så de va känsla skönt. Tog en liten kladdkaka bit till lunch för att lyxa lite.

Sen på kvällen hämtade syrran upp mig och dottern för att åka och äta lite middag. Hon bjöd på pinchos, sååå gott va de.

Nu har vi kommit hem, Nellie ligger och sover och jag ligger på soffan så mätt så jag spricker. Tack snälla syster för att du firade min födelsedag med mig! ???

Idag var jag till läkaren och han kan inte göra nått alls för mig. Han kunde inte skriva ett intyg till jobbet om att ändra mina arbetsuppgifter och han kunde inte ge mig en sjukskrivning, för alla mår dåligt i en separation så de e ingen sjukdom, sen att jag bryter ihop varje kväll har ingen betydelse.

Är de meningen att man ska må så här men inte få nån hjälp? Jag orkar inte med detta, förstår inte vad jag ska göra för att slippa.

Ska ringa en studievägledare imorron och boka en tid tror jag så jag får nån ordning på de här med utbildningen. vill bara att nått ska gå framåt.

Tårarna bara rinner, nej forsar ner min kind. Så fort jag lagt dottern för att sova så bryter jag ihop, varje kväll, varje dag. Kan inte förstå hur man kan behandla en annan människa såhär.

Allt såg bra ut jag va lycklig, gifte mig och fick barn och de va så bra. Tills bomben slog till och helvetet brakade lös.

Psykisk misshandel, fysisk misshandel, skyddat boende och vårdnadstvist, och som om inte de vore nog så vänder halva släkten mig ryggen.

Blev under 1 och ett halft år psykiskt misshandlad av min fru, sen blir jag fysiskt misshandlad av min mamma och hamnar på skyddat boende. Då börjar familjen vända mig ryggen för att dottern va med mig då jag alltid varit den som tagit hand om henne. Sen när familjen fick veta att jag anmälde min mamma för misshandeln så började de vända mig ryggen ännu mer. Mig.. som blivit misshandlad.. inte mamma som faktiskt är den som misshandlat.

Tack vare att två personer som inte ens va i samma rum vittnade åt min mamma så kunde polisen inte göra annat än att lägga ner fallet för att de inte fanns tillräckligt med bevis. Då har jag enligt min släkt bara överdrivit och att inget har hänt.

För ett par år sen när min kusin gick ut Jehovas så vände hennes mamma henne ryggen men hon hade tur och hade hela släkten på sin sida, så när jag frågade henne hur hon hade känt om de oxå vänt henne ryggen så svarar hon förjävligt. Ändå är de precis de hon gör mot mig. Jag blir inte bjuden på hennes bröllop för att hon inte kan bjuda både mig och mamma så då väljer hon att bjuda min mamma som misshandlat mig istället för att bjuda mig. Hur går de ihop?

Hade jag inte haft min dotter så hade jag nog inte funnits i livet längre för hon är min klippa, hon ger mig lycka och kärlek och utan henne hade jag inte orkat med allt detta.

Kan verkligen inte förstå hur man kan ta parti för nån som misshandlat sin dotter och utesluta den som blivit misshandlad från familjen.

Hur kan man bete sig så? Hur kan de va jag som står utan familj när jag är den som blivit utsatt?

Även halva håret var avslitet hur är de inte misshandel? nä kanske inte den grönaste misshandeln men lägger du hand på en annan människa är de misshandel oavsett.

De blev ett otroligt vackert bröllop, solen sken på oss ända till 23.56 då kom de lite dugg regn men de ska ju betyda tur att de regnar på bröllops dagen så de va väl bra. Alla va jätte nöjda med allt och de va inget som inte gick som de skulle. Cissi fixade sminket jätte vackert, syrran fixa håret och allt vart super fint och vi va sååååå nöjda😊