Asså börjar ju undra om man är tillbaka på lekis liksom.

När jag gick ut gymnasiet 2006 så var jag jätte bra kompis med en tjej i alla fall trodde jag de, hon och hennes kille och jag och min kille hittade på ganska mycke tillsammans och hade trevligt. Så var jag ute på krogn med mina andra kompisar och då var hennes kille där så jag kramade honom och stod och prata med honom som vanligt liksom. Nån av hennes kompisar hade väl sätt kramen och sa att vi strulade, istället för att fråga mig så slutade hon höra av sig, svarade inte på sms eller när jag ringde till henne.

När jag fick veta varför vart jag bara sur och kände att en sån kompis behöver jag inte ha för då tror hon att jag inte bara skulle ta hennes kille utan även va otrogen mot min iaf har väl pratat med henne lite grann på fb efter de nu de närmsta året men inte mycket alls.

Förra lördagen träffade jag honom då alltså nu hennes ex på bergsstugan när jag va där och skulle lyssna på moster med band. Vi började prata lite och så han tog mitt nr och vi sa att vi skulle höras.

Han messade nån dag senare och vi började prata lite mer. I lördags fråga han om jag inte skulle komma ut och hälsa på honom och jag menar jag hade inget för mig och de är ju roligare att göra nått än att sitta hemma själv så jag sa visst.

Jag åkte ut dit, vart bjuden på tacos tillsammans med hans barn, mamma och syrra med pojkvän. Efter maten så umgicks vi och titta lite på tv, lekte med barnen sen kom hans andra syrra med kille och vi fikade lite. Senare på kvällen vart de film och lite godis och så.

Vilket resulterade i att han nu fått ett helvete med sitt ex då om har barnen ihop och jag fick en spydig kommentar på att jaha så nu umgås du med mina barn och mitt ex... jag menar varför skulle jag inte.. han har ju inte gjort nått mot mig liksom så varför skulle jag inte kunna umgås med honom.

Känns som man är tillbaka på lekis liksom trodde att man mognade när man skaffa barn men tydligen inte i detta fall.