Nu tänkte jag prata lite om mig själv och kärlek.

Jag vet att många raderar alla bilder och minnen från den dom varit tillsammans med. Varför har jag väl själv aldrig riktigt fattat för de är fortfarande minnen och allt har ju inte varit dåligt för då hade man ju inte haft alla bilder som bevis på något annat. Men de är såklart upp till var och än hur man själv vill göra med den saken.

Själv spar jag allt jag har från tidigare förhållanden, inte för att jag hakat upp mig på just den personen men för att de är minnen, de är en del av mitt liv som i den stunden var bra.

Sen av olika anledningar så kommer jag inte ihåg min barndom fram till att jag var kanske 13 år innan har jag bara nått enstaka minne och de är väl för att de just finns bilder och mamma och andra har berättat om det.

På grund av en del saker under tidig ålder har jag liksom stängt av och de gör att jag inte kommer ihåg saker som jag önskar att jag kom ihåg.

Så för att jag inte ska riskera att förlora fler minnen så spar jag allt, fotar mycket och aldrig raderar saker som har ett minne eller kastar saker som har ett minne.

Har redan förlorat så mycket minnen ur mitt liv och vill inte förlora mer!!!

Självklart är detta svårt att förstå för många och när man har haft flickvän/pojkvän så är de ju jobbigare för dom fattar ju inte varför jag vill ha kvar bilder på mina ex och även om man berättar anledningen för dom så kommer deras kompisar i sin tur och frågar varför deras tjej har bilder på sitt ex och grejer kvar från sitt ex.

Slutsats vill bara inte att man ska dömma en person utan att man känner den, jag hade en anledning och de kanske den du dömmer oxå har så tänk efter ordentligt och fråga istället för att dömma.

Den enda som har rätt att berätta hur det är, är personen de handlar om min flickvän/pojkvän har inte rätt att berätta för sina kompisar varför jag har eller känner så utan man får gå till källan istället om man vill veta nått och vågar man inte de får man helt enkelt sluta diskutera de och bara gå vidare.

Peace out!